Boston vore ingenting utan Jeff Gorton
Huruvida Boston Bruins kommer att spela Stanley Cup-final i maj och juni 2012 är naturligtvis omöjligt att sia om. En sak är i alla fall säker; Boston kommer att bli att det första laget sedan lockouten att inte bli påverkade av lönetaket efter en titelsäsong.
Med Tomas Kaberle, Michael Ryder och Mark Recchi alla borta fick Boston automatiskt över $9 miljoner dollar för att hitta ersättare. Dessa blev Benoît Pouliot och Joe Corvo, båda relativt billiga värvningar som lämnar Boston en buffert på drygt sju miljoner, och ytterligare fyra miljoner om Marc Savard inte göra en mirakelcomeback.
Det var annat när baksmällan från Chicago Blackhawks sommarfest hade lagt sig. Man tvingades byta bort ett halvt dussin spelare och säkrade den åttonde och sista slutspelsplatsen först när Dallas förlorat grundseriens sista match. Men till skillnad från Chicago och flera andra lag som sannolikt kommer utgöra utmanare under det kommande decenniet är inte Boston byggt genom att drafta högt under några säsonger för att sedan behöva skriva dyra långtidskontrakt med dessa spelare ungefär samtidigt. Föreställ er vilken situation Edmonton kommer vara i om 2-6 säsonger, säkerligen fyllda med talangfulla spelare vars entry level-kontrakt är på väg att löpa ut.
Peter Chiarelli, Bostons general manager har istället litat på sin förmåga att göra framgångsrika bytesaffärer som hjälper hans klubb omedelbart, och inte fören om några år. Men Boston Bruins vore ingenting om det inte vore för Jeff Gorton. När Mike O’Connell (mannen som bytte bort Joe Thornton för Marco Sturm) fick sparken som Bostons general manager den 25 mars 2006 ersattes han samma dag av hans assistent Jeff Gorton. Men Gorton hann inte med att vara GM i mer än några månader innan Boston utsåg Chiarelli till ny general manager den 15 juli 2006. Under sin korta period hann Gorton emellertid med att bygga grunden för dagens Boston Bruins. Han skrev kontrakt med free agents-spelarna Zdeno Chara och Marc Savard. Han bytte till sig Tukka Rask i utbyte för Andrew Raycroft. Och under draften plockade han Phil Kessel i första rundan, Milan Lucic i andra och Brad Marchand i tredje. Inte illa för fyra månaders arbete.
Sedan dess har Chiarelli sakta med säkert gjort mindre bytesaffärer för att forma laget som vann Stanley Cup i somras. Andrew Ference kom 2007 från Calgary, Adam McQuaid från Columbus och Shawn Thornton var free agent. Claude Julien anställdes som coach efter Chiarellis första säsong och Boston har sedan dess haft ett snitt på 101 grundseriepoäng över de senaste fyra säsongerna. Samma sommar adderades Michael Ryder och Johnny Boychuk och de små värvningarna för att bygga grunden har fortsatt sedan dess.
Bara Tim Thomas och Patrice Bergeron tillhörde Bostons organisation innan Gorton/Chiarelli-epoken började. Båda spelade visserligen de mest avgörande rollerna i slutspelet, men det var Bostons breda kollektiv som gav dem titeln.
I en era där NHL-klubbar i regel vill gå ”den långa vägen” och bygga sina lag genom draften är Boston ett bevis på att lysande scouting av befintliga NHL-spelare kan ta dig lika långt som Pittsburghs eviga misslyckanden i början av 2000-talet.
