Calgary Flames branta berg
Med en fjärdedel av NHL-säsongen bakom oss kan vi konstatera att Calgary Flames (14:e i Western Conference) har ett helt berg att bestiga för säsongen ska bli en framgång.
När kollektivet följer coach Brent Sutters matchplan och spelar smart hockey och förlita sig på Miikka Kiprusoff kan också Flames vinna mot de bästa. De visade de inte minst förra veckan när de bortaslag hittills suveräna Philadelphia Flyers och förlorade mot Detroit på övertid.
Men Flames är inte på väg att genomgå någon generationsväxling och kommer knappast få mer fart på benen ju längre säsongen lider. 10 av 18 forwards är över 30, bara 21-årige Mikael Backlund är yngre än 25.
Så, ska Flames vara besvikna med sina 22 poäng på 24 matcher? I fjol hade de 11 fler vid den här tidpunkten, och då nådde det inte ens till slutspel. Olli Jokinens andra sejour i Alberta var ungefär som hans första, två mål, nio poäng och minus fyra motiverar knappast reaköpet som Darryl Sutter kallade $3-miljonerskontraktet Jokinen sitter på.
Niklas Hagman har bara 11 poäng och minus 6. Power play är rankat 25, trots både talangfulla forwards och skjutglada backar. Numerärt underläge är något bättre, där är Flames ligans 19:e bästa lag, mycket tack vare sin målvakt.
Bäst, förutom den finske målvakten har Rene Bourque och Mark Giordano varit de bästa spelarna. Den förste något ojämne och den andra briljant i alla tre zoner. Men trots det hade det här laget varit hopplöst sist om det inte vore för Kiprusoff. Bara Carey Price har spelat mer.
95 poäng brukar vara ribban för att nå slutspel, kanske något högre i den suberba västa konferensen. Det innebär alltså att Calgary måste ta 73 poäng på de sista 58 matcherna, vilket i praktiken innebär att de måste spela .750-hockey från och med nu. Knappast troligt i en konferens där San Jose Sharks gjort färre mål än Flames och Los Angeles Kings numera inte ens ligger på slutspelsplats.
För varje dag som går kommer berget Flames måste bestiga, bara bli brantare och brantare.
