Archive for november 2009

De överraskade alla och nådde conference final i våras och inför den här säsongen var de flesta överens om att Carolina Hurricanes skulle fortsätta bygga på framgången. Men än så länge har den uteblivit och i söndags inkasserades den nionde raka förlusten.

Efter en okej inledning med två vinster på de fyra första matcherna, har Carolina Hurricanes alltså gått förlorande ur de nio matcherna som spelats sedan dess. Bara Toronto har tagit färre poäng. Med sina 27 fullträffar har Hurricanes gjort minst mål av NHL-lag, alarmerande 2.1 mål per match, och då gjordes sju av dessa mål i 7-2-vinsten mot Florida i början av oktober. Ingen spelare har gjort mer än åtta poäng (Ray Whitney och Jussi Jokinen har åtta poäng vardera.) Eric har bara fem poäng. Cam Ward har varit okej i mål, varken mer eller mindre. Men han har antagligen spelat bort sig från OS. Han har knappast fått speciellt mycket hjälp från sina lagkamrater, men har heller inte gjort de där omöjliga räddningarna som håller ett lag kvar i matchen.

Även om det fortfarande är tidigt inpÃ¥ säsongen (vi skrev om motsatsen – Colorado i vÃ¥rt förra inlägg) är det rätt uppenbart att Carolina inte är samma lag som var nära att kämpa sig till sin tredje Stanley Cup-final pÃ¥ 2000-talet. Mycket mÃ¥ste förändras för att slutspel ska bli realistiskt igen, frÃ¥gan är hur länge Paul Maurice fÃ¥r sitta kvar, Peter Laviolette fick ju sparken efter 25 matcher i fjol (12-11-3).

Läget var snarlikt för sex säsonger sedan, det var senast laget förlorade nio raka matcher, den slutade man sist. Den gången, precis som i söndags, var det ett västkustlag som satte spiken i kistan (Los Angeles Kings) och kanske är man tacksamma att det gick som det gick då man fick sin franchisespelare i Eric Staal. Men frågan är hur saker och ting har kunnat så så utför på bara några månader. Det är inte några skador som är Canes problem, de har knappt några. Men något är ändå väldigt annorlunda från de där rafflande matcherna mot New Jersey Devils i april. Vi kan bara inte sätta fingret på vad.

Det är en märklig slump att det är Colorados pÃ¥ förhand oprövade mÃ¥lvakt som i Ã¥r har fört dem till toppen av tabellen, när det pÃ¥ senare Ã¥r varit just mÃ¥lvakterna som varit Colorados svaghet. Det är ”tack vare” Peter Budaj och Andrew Raycroft Matt Duchene spelar i Denver i Ã¥r.

Colorado förlorade visserligen i söndags mot ett sargat Vanvoucer (ironiskt nog höll just Andrew Raycroft nollan i Canucks), men man ligger likväl på en delad förstaplats tillsammans med regerande mästarna Pittsburgh Penguins. Mer eller mindre alla hockeyintresserade trodde att Avalanche var årets självklara jumbo och Denver-borna hade redan börjat tala om Taylor Hall. Att de ligger där de ligger efter 15 matcher är mycket överraskande och fram för allt väldigt imponerande. Att de dessutom vinner utan att skjuta speciellt många skott på mål (de har bara vunnit skottstatistiken två gånger och förlorade förra veckan skotten med 32-14 mot Calgary och lite tidigare 49-23 mot Detroit), är ännu mer imponerande.

Craig Anderson har stÃ¥tt längst bakom som en levande vägg. 93.6% räddade skott talar sitt tydliga sprÃ¥k. Och stor del av framgÃ¥ngen kommer frÃ¥n unga, oprövade spelare (Duchene, O’Reilly med flera). Det är just dessa anledningar som fÃ¥r oss att fundera hur länga Colorado egentligen kan fortsätta vinna?

Och är det en sak vi lärt oss genom alla de år vi följt NHL är det att inte bli lurade av ett lags överraskande öppning (låt er inte luras av Phoenix heller). Hockey är ett spel där lag kan få hysteriska formkurvor och spela över sin förmåga i 10, 15 eller 20 matcher. Atlanta Thrashers, exempelvis, öppnade fjolårssäsongen övertygande med 13 vinster på säsongens första 18 matcher. De slutade fyra från slutet. Hur var de så bra under en fjärdedel av säsongen, men så dåliga under resten av säsongen? Vem vet?

2007/2008, revanschsugna efter Stanley Cup-finalförlusten, öppnade Ottawa Senators säsongen med 15 vinster på säsongen 17 första matcher. Vid All Star-uppehållet förlorade man oftare än man vann. Och titta bara i fjol, då Montreal Canadiens spelade bra hockey och hade fina 27-11-6 i mitten av januari, de säkrade tillslut slutspelsplatsen i sista matchen.

Även 40 matcher in på säsongen är det omöjligt att dra några större slutsatser om vilka som spelar bra hockey ur ett långsiktigt perspektiv. Detta är ett bevis på hur tuff en 82 matcher långt NHL-säsong verkligen är, det räcker inte med några fantastiska formtoppar för att ta sig till slutspel, det krävs stabila och jämna prestationer från oktober till april.

Men hur utgången än blir lär denna säsong vara en framgång för Colorado. Men är ett av ligans billigaste lag, man har hittat en riktig förstemålvakt och Matt Duchenne har visat sig vara precis så bra de hoppades. Och när det väl vankas slutspel kanske de finns med där trots allt, som sjunde eller åttonde lag. Många trodde att det skulle dröja många år innan det blev dags för slutspelshockey i Denver igen.

Sidney Crosby, målgöraren. Ja, han har visserligen gjort över 30 mål alla säsonger förutom säsongen 2007/2008, då han missade 29 matcher på grund av skada. Men någon 50-målgörare har knappast blivit en synonym tanke med Crosby. Men med nio mål på 12 matcher i år har Crosby gjort sin bästa start under sin femåriga karriär. Han har 24 mål under sina 36 senaste matcher, slutspelet inkluderat. Även om det är onödigt att sitta och spekulera huruvida han kommer att hålla i sin form eller inte, kommer Crosby göra 62 mål den här säsongen om formen håller i sig.

Vad nu denna utveckling? En del menar att det är Crosbys nya klubba som lett till förändringen. Och även om Crosby själv inte är en av dem, tycker han att klubban blivit ett symboliskt lyft som målgörare. Under sina fyra första säsonger använde sig Crosby av ett träblad och ett separat kompositskaft. En överväldigande majoritet av NHL-spelarna använder sig av en enhetlig klubba utan separat blad. Bladet på kompositlubborna, till skillnad från de tvådelade klubborna, är gjorda i grafit, vilket ska ge pucken mer fart.

Crosby föredrog träbladet för att han enklare kände pucken mot klubban, men bytte efter några träningar till kompositklubborna under sommaren. Den nya klubban har också gett Crosby bättre självförtroende att skjuta mer, i synnerhet sedan klubbytet gett en så stor effekt redan från början. Under sommaren förändrade också Crosby sin skotträning. Istället för att stå timme efter timme och skjuta puckar med sin matchklubba fyllde han kompositklubbor med sand för att få mer tyngd på klubban. Det är lätt att kreditera en eventuell 40-målssäsong med sådana små ändringar, men efter de senaste säsongerna minskning i mål per match (0.48 under rookiesäsongen, ned till 0.46, 0.45 och 0.43 i fjol), är det likväl en förklaringen i och med den omedelbara förändringen.