Archive for augusti 2009

Under ett par snabba timmar i fredags lyckade Vancouver Canucks inte bara tradea till sig Christian Ehrhoff och Brad Lukowich från San Jose Sharks, men också kontraktera free agent Mathieu Schneider, som tydligen har ytterligare en säsong kvar i sin 40-åriga kropp.

Med pålitlige Mathias Öhlund i Tampa Bay nästa säsong kommer Canucks trots det att mönstra en starkare backlinje i fjol. Tillsammans med en av ligans bästa målvakter verkar det som om Vancouver har fått ordning på sin defensiv. I alla fall på pappret.

Men vad sysslade egentligen Sharks GM Doug Wilson med? Ehrhoff är en topp fyra-back och Lukowich sannerligen en topp sex-back. Med sina 42 poäng på 77 matcher hamnar Ehrhoff på plats 23 över de poängbästa backarna. Det är lika många poäng som Jay Bouwmeester och mer än exempelvis Joe Corvo. En sådan back är väl mer värd än två farmalagsspelare i förre Björklöven-backen Daniel Rahimi och Patrick White?

Det har spekluerats i att Ehrhoff, som tjänar $3.4 miljoner nästa säsong, är en klassisk ”salary dump” frÃ¥n Sharks sida, som förbereder en större affär i veckorna som kommer, vilket jag ändÃ¥ har svÃ¥rt att köpa. Hur väljer man att i princip ge bort Ehrhoff utan att fÃ¥ nÃ¥gonting tillbaka? Inte ens ett draftval… eller en hyfsat kompetent NHL-back?

Dany Heatley öppnade munnen för första gången sedan han begärde en trade. Läs mer på Lady Byngs Twittersida. Det är tunt med relevanta NHL-nyheter i augusti (vi tycker inte det är värt att skriva om Patrick Kane). Vi fortsätter vår ranking, denna gång är det backar som ska listas. Vi börjar med 6-10.

#06. Henrik Zetterberg
82 matcher / 40 mål / 35 assist / 75 poäng / +15
I fjol gjorde Henrik Zetterberg kanske sitt livs säsong. 92 poäng på 75 matcher i grundserien och 27 poäng på 23 matcher i slutspelet, som senare kröntes med en Stanley Cup och inte minst med Conn Smythe Trophy, som andre europé genom tiderna (efter Nicklas Lidström). Men med Marian Hossa i laget förpassades Zetterberg till andrakedjan och fick inte längre spela med Pavel Datsyuk, med vem han utgjort ligans mest kompletta spelarpar. Därför blev den här säsongen kanske inte riktigt som många hade tänkt sig, 73 poäng på 77 matcher och ibland kunde han uppfattas som osynlig. Men Henrik Zetterberg är ändå en av ligans bästa centrar, hans spel i egen zon är föredömligt och när Datsyuk inte längre presterade i slutspelet var det trots allt Zetterberg som tog ett kliv framåt och ledde Red Wings till final.

#07. Eric Staal
82 matcher / 40 mål / 35 assist / 75 poäng / +15
Den bäste Staal-båset har tagit flera steg i utvecklingen under säsongen som gick och utvecklats på alla plan, inte minst defensivt. Få spelare betyder lika mycket för sitt lag som Eric Staal. 40 mål talar sitt tydliga språk. Av ligans 25 bästa poängplockare var det bara Rick Nash, Jeff Carter och Staal som gjorde fler mål än de gjorde assists. Egentligen gillar jag inte Eric Staal nämnvärt, men någon gång i tredje perioden, sjunde matchen mot New Jersey Devils i slutspelets första omgång i år tror jag att jag bytte sida. Staal var den som ledde Canes på alla plan. Så fort det kom en avblåsning och Carolina-båset kom i bild såg man hur Staal ständigt ledde sitt lag och manade på sina kedjepolare.

#08. Joe Thornton
82 matcher / 25 mål / 61 assist / 86 poäng / -16
Big Joe Thornton, ligans kanske bäste speluppläggare kontrollerar powerplay från hörnen med sin långa räckvidd. Tänk bara om han skulle skjuta mer. Nästan var femte skott innebär ett mål för Thornton, och ändå har han bara 25 i målkolumnen. Det är uppenbart att San Jose Sharks har problem, och att man måste göra något åt dem. Men Thorton är inte ett av dem. I slutspelet var det han som försökte att få liv i sitt lag och slängde handskarna i sjätte matchen för att visa Ryan Getzlaf vem som bestämmer. Nu gick det visserligen inte hela vägen, men vi fortsätter att imponerad av Big Joes fenomenala passningsspel och ödmjuka attityd.

#09. Mikko Koivu
79 matcher / 20 mål / 47 assist / 67 poäng / + 2
Kouivu den yngre kanske är en överraskning för en del. Men vi hann se Minnesota Wild många, många gånger under säsongen som gick och kunde inte sluta imponeras av finländaren. Utan några egentliga fixstjärnor var det Koivu som tog ansvar, blockade skott, spelade boxplay och hade en nyckelroll i Wilds powerplay. Koivu var som skapt för Jacques Lemaires och vi är något oroliga för hur hans spel kan komma att förändras över säsongerna som kommer. Koivu är lite av en light-version av Mike Richards (som hamnar högre upp på listan) med stor offensiv talang, men kanske bäst i egen zon. Sådana centrar är det ont om.

#10. Marc Savard
82 matcher / 25 mål / 63 assist / 88 poäng / +25
Marc Savard är en annan duktig center med en enastående splitvision och ett passningsspel som saknar motstycke. +25 är naturligtvis imponerande, fram för allt för en spelare som bara varit på plus två gånger under sin 12-åriga NHL-karriär. Det är uppenbart att Marc Savard tog på sig ett större ansvar, utan att för den delen låta hans offensiva siffror minska.

Augusti har varit en dålig månad i NHL om du heter Patrick. Och det blev bara värre när Sharks huvudcoach Todd McLellan häromdagen meddelade att laget inte har en lagkapten för närvarande. Patrick Marleau är alltså åsidosatt, i alla fall tillsvidare. Och så här mer än halvvägs in i augusti, med några veckor kvar till respektive lags träningsläger drar igång har Presidential Trophy-vinnaren alltså bara gjort två ändringar sedan de snöpligt slogs ut av Anaheim Ducks i slutspelets förstarunda. Den första var kontrakteringen av fjärdecentern Scott Nichol. Vi var nog inte de enda som väntat oss en större och mer kraftfull reaktion från Sharks lagledning.

Vilka ändringar förväntar man sig egentligen att kaptensbytet ska få? Sharks problem ligger sällan i vem som har ett C på sin matchtröja, vilket inte minst Marleau själv visade genom att vakansera kaptensskapet till någon annan, om det skulle förbättra laget.

Sharks saknar hjärta och det spelar ingen roll om Dan Boyle, Joe Pavelski, Joe Thornton eller nÃ¥gon annan blir kapten, eller om man väljer att göra som Buffalo Sabres gjorde för ett par säsonger sedan – att rotera kapten för att bygga karaktär och ansvarstagande.

Äntligen händer det något i det alltid lika lugna NHL-augusti. USA har landslagsläger, Patrick Kane gråter ut i media och nästan alla andra har semester.

Men imorgon blir Todd Bertuzzi i alla fall klar för Detroit Red Wings. Bara en läkarundersökning återstår innan 34-årige Bertuzzi återvänder till Michigan där han säsongen 2006/2007 spelade åtta grundspelsmatcher. Han började den säsongen i Florida, spelade sju matcher, blev skadad och tradades till Detroit i samband med att han frisknade till.

Bertuzzi har inte varit sig själv sedan överfallet på Steve Moore 2004. Säsongen innan gjorde han 97 poäng när han tillsammans med Markus Näslund var ett av ligans farligaste anfallspar. Bertuzzi är visserligen på nedgång, men 44 poäng på 66 matcher i fjol (han spelade trots allt med Jerome Iginla) är ändå godkänt och för $1.5 miljoner bör han ändå ses som ett kap för Red Wings tredjekedja.

Vi fortsätter att ranka årets bästa spelare i varje position, nedan följer årets bästa backar position 1 till 5, vi har redan rankat position 6 till 10 och årets målvakter. På tisdag börjar vi ranka centrar och till nästa helg avslutas rankningen med forwards.

#01. Nicklas Lidström
78 matcher / 16 mål / 49 assist / 65 poäng / +31
Det är egentligen inte diskussion om vem som är världens bästa back. Och att Nicklas Lidström inte vann Norris Trophy för sjunde gången på åtta säsonger säger egentligen ingenting om hans säsong. Trots att Lidström fyllde 39 år i april i år har han ett lugn med pucken bara spelare nummer tre på listan kan matcha. Kroppen hänger inte alltid med, och hade Lidström varit några år yngre hade han antagligen tacklats oftare, men det påverkar inte hans spel. Mycket handlar om att skära av vinklar och att hela tiden ge sin målvakt fri sikt. Det enda orosmolnet på Lidströms himmel är spelet bakom mål och i hörnen, hamnar han där är han inte längre tillräckligt stark för att vinna de duellera. Men annars har vi en komplett back, som förutom sin defensiva förmåga kanske har ligans bästa zon-till-zon-passning och ett skott som alltid träffar mål i powerplay.

#02. Zdeno Chára
80 matcher / 19 mål / 31 assist / 50 poäng / + 23
Egentligen gillar vi inte Zdeno Chára. Han är en dålig skridskoåkdare, har ett passningsspel som inte är bättre än någon annans och hans hockeytänk vacklar; inte minst i årets slutspel. Men Chára är över 210 centimeter lång med skridskor på fötterna och har störst räckvidd av alla NHL-spelare. Att möta Chára 1-mot-1 är som ett behöva runda två backar, med hans långa armar når han två meter åt alla håll. Och kommer du i närheten av honom plockar han ner dig ändå. Hade Chára varit 30 centimeter kortare, lika lång som vilken NHL-spelare som helst hade han aldrig varit så bra som han är idag, men det är naturligtvis inte en godtagbar förklaring. All heder till slovaken som inte bara är lång, men också kan hantera sin kropp på rätt sätt, vilket gör honom till en fenomenal hockeyspelare.

#03. Scott Niedermayer<
82 matcher / 14 mål / 45 assist / 59 poäng / -8
Trots att Scott Niedermayer bara är 35 Ã¥r gammal (han fyller 36 om ett par veckor) känns det som vi sett honom Ã¥ka runt med sitt grÃ¥a skägg i en halv oändlighet vid det här laget. 30 centimeter kortare än Zdeno Chára, men en snabbare skridskoÃ¥kare och fantastisk passningsspelare. Niedermayer är en riktig Lady Byng-spelare, en tuff spelare att möta, men ändÃ¥ en riktig gentleman. FrÃ¥gan är hur han kommer att klara sig utan Chris Pronger vid sin sida nästa säsong. Niedermayer och Pronger kompletterade varandra väldigt väl, en stor stabbig tuffing och en liten snabb tekniker. Och vi kan bara beklaga att kommande säsong lär bli den sista för spelaren som vunnit allt en nordamerikan pÃ¥ högsta nivÃ¥ kan vinna – Memorial Cup, JVM, VM, OS, Stanley Cup och World Cup.

#04. Robyn Regehr
75 matcher / 0 mål / 8 assist / 8 poäng / + 10
Här har vi kanske listans största skräll, om vi bortser att Mike Green inte är med (i vÃ¥ra ögon platsar han knappt pÃ¥ topp-20-lista). Hade vi enbart rankat spelarna utefter hur de spelar hockey bakom egen blÃ¥ hade Robyn Regehr varit den soklara ettan. FrÃ¥n början hade vi ocksÃ¥ tänkt göra listan enbart efter hur spelarna presterar i egen zon, men nu är det annat som ocksÃ¥ väger in. ”Okej”, kanske ni tänker, ”han är duktig i egen zon, men han slutade ändÃ¥ bara med +10″. DÃ¥ ska man komma ihÃ¥g att Regehr kväll in och kväll ut spelar pÃ¥ motstÃ¥ndarlagets bästa forward, ofta tillsammans med Calgarys checkingkedja. Och han är sällan pÃ¥ isen när det väl blir mÃ¥l, det är helt enkelt inte det han är bäst pÃ¥. Känner ni inte till Robyn Regehrs försvarsförmÃ¥ga, ge honom en chans i vinter.

#05. Jay Bouwmeester
82 matcher / 15 mÃ¥l / 27 assist / 42 poäng / – 2
Calgary ställer onekligen upp med ett gäng meriterade backpar nästa säsong. Jay Bouwmeester är det senaste tillskottet – utespelaren som stÃ¥tt i särklass mest pÃ¥ isen de senaste tvÃ¥ säsongerna. Bouwmeester är bara 25 Ã¥r och kommer säkerligen dominera vÃ¥ra listor om nÃ¥gra säsonger. Han är en fantastisk skridskoÃ¥kare och pÃ¥minner en del om Scott Niedermayer i sitt spel. Jay är visserligen starkare i offensiv zon, men är ändÃ¥ kompetent i sin egen zon. Efter sex säsonger i Florida Panthers, under tiden har de aldrig nÃ¥tt slutspel, lär vi fÃ¥ se ännu mer av Jay Bouwmeesters talang när han nu fÃ¥r spela i ett bra lag.

Det är tunt med relevanta NHL-nyheter i augusti (vi tycker inte det är värt att skriva om Patrick Kane). Vi fortsätter vår ranking, denna gång är det backar som ska listas. Vi börjar med 6-10.

#06. Dan Boyle
77 matcher / 16 mål / 41 assist / 57 poäng / +6
Även om vi främst kommer minnas San Jose Sharks säsong som ytterligare ett misslyckande i slutspelet får man inte glömma att man körde över allt motstånd i grundserien och slog klubbrekord i antal vunna matcher. Där var en av ligans bästa skridskoåkare, Dan Boyle, en tydligt bidragande orsak i ett starkt försvar och snabba omställningar. Poängmässigt var säsongen Boyles näst bästa, och han var viktig inte minst i powerplay där han gjorde åtta av sina 16 mål. Jämför vi med andra offensiva backar, säg Mike Green, är 33-årige Boyle dessutom mycket kompetent i egen zon och med kontrakt i ytterligare fem säsonger kommer han bli en viktig spelare om Sharks ska lyckas ta sig längre än första rundan i slutspelet.

#07. Andrei Markov
78 matcher / 12 mål / 52 assist / 64 poäng / -2
Montreals firade hundra Ã¥r med en mardrömssäsong fylld av skandaler och underpresterande spelare. Den ende som höll formen Ã¥ret igenom var Andrei Markov. Med Saku Koivu och Alexi Kovalev i andra klubbar höjs rösterna för att Markov är den som ska fÃ¥ C:et broderat pÃ¥ sin matchtröja nästa säsong. Visserligen säger det mer om Montreals katastrofala säsong än om Markov, men att hamna tvÃ¥ i den interna poängligan säger egentligen det mesta. Markov är en föredömlig ledare och en av ligans bästa ”quarterback”-backar. Han styr hela Habs powerplay frÃ¥n sin utsatta position och även om han slutade pÃ¥ minus 2, är han en enastÃ¥ende försvarsspelare med ett gott öga för spelet.

#08. Kimmo Timonen
77 matcher / 3 mål / 40 assist / 43 poäng / + 19
Lady Byng-favoriten Kimmo Timonen borde kanske ha rankats högre än åtta. I våra ögon är Timonen är exemplarisk back och med ett lag som Philadelphia Flyers, fullt av offensiva talanger, men med ett försvar som såg tunnare ut, är spelare som Timonen ovärderliga. Detta visar inte minst första fjärdedelen av serien. Flyers var ett bottenlag och hade släppt in mest mål av alla. Sedan vände det och Timonen lyckades hålla ihop laget och skapa ett försvarsspel och ligans kanske bästa boxplay i det laget som också tog mest utvisningar. Det är inte många som klarar av att spela 25 minuter match in och match ut, i synnerhet när en fjärdedel är med en man mindre på isen.

#09. Duncan Keith
77 matcher / 8 mål / 36 assist / 44 poäng / +33
26-årige Duncan Keiths utvecklingskurva pekar spikrakt uppåt. Under sina fyra NHL-säsong har han haft mest istid av alla Chicago-spelare i alla säsonger. Men det var i år han tog sista steget och utvecklades till en av de mest pålitliga spelarna i egen zon. +30 säsongen 2007/2008 och +33 i år säger en hel del om hur hårt Keith jobbar över hela rinken. Trots dessa fina siffror kvarstår dock Keith som en doldis, men det kan mycket väl ändras i februari 2010, då kan han bära Kanadas tröja mot ett OS-guld på hemmaplan. Med den utveckling och det ansvar Keith tagit i år skulle vi inte bli förvånande om Keith hamnar högst på vår ranking om 2-3 säsonger.

#10. Chris Pronger
82 matcher / 11 mål / 37 poäng / 48 poäng / + 0
Du kanske förvånas över att spelaren med näst mest istid i hela ligan inte hamnar högre en tia. Det är ingen tvekan om att Chris Pronger är en av unik back och att Philadelphia Flyers gjort en bra värvning inför kommande säsong. Men det märks att Pronger är 35 år och inte längre kan spela lika fysiskt som för ett par år sedan. Hans vändningar är långsamma och i egen zon kan det parodiskt ut när en kvick ryss tunnlar den stapplige Pronger. Men hans längd ger honom fortfarande enorma fördelar och i en mot en-situationer har han en räckvidd som får de flesta forwards att hålla pucken långt, långt borta från sin back.

Jag måste erkänna att jag dröjt med att skriva om Jiri Hudlers framtida klubbadress av den enkla anledningen att jag inte förstått allt. Nu har jag dock lyckats läsa ikapp, och vet vad som gäller.

Jiri Hudler spelar hockey i Ryssland nästa säsong. Och säsongen efter det. Hans tvåårskontrakt med Dynamo Moskva ger honom drygt $5 miljoner per säsong – efter skatt. Hudler och Detroit hade sin skiljedomsförhandling häromdagen. Där tilldelades tjecken ett tvåårskontrakt värt $5.75 miljoner. Och den dagen Hudler bestämmer sig för att spela pÃ¥ andra sidan Atlanten igen, mÃ¥ste han acceptera det kontraktet, om inte Detroit väljer att neka Hudler.

I ryska Sovetsky Sport berättar Hudler att han inte vet om han kommer att återvända till NHL i framtiden.

”Det är ingenting jag tänker pÃ¥ just nu. Jag har ett kontrakt med Dynamo och jag vill utvecklas varje dag. Jag vet inte vad som kommer att hända i framtiden och det vore inte snyggt mot Dynamo att säga ‘jag kommer lämna er’. jag vill bli framgÃ¥ngsrik här och gÃ¥ sÃ¥ lÃ¥ngt som möjligt.”

Ett diplomatiskt uttalande, som jag inte kan läsa på något annat sätt att han ämnar återvända till NHL. Han är trots allt bara 25 år och hans lön i Ryssland kommer att ge honom nästan tio gånger mer än han tjänade i år. Ken Holland, Detroits general manager spekulerar att Hudler kan ha en out-klausul efter det första året och säger också att Hudlers intention är att återvända till Nordamerika någon gång i framtiden.